Oj vilken dag!

Supertrött men supernöjd. Min bok är släppt. Den är ute med de andra böckerna och det ska bli fantastiskt roligt att höra vad ni gillar den. Det var en fantastisk härlig känsla när människor stannade till, såg Tidsboken, läste på baksidan och började prata med mig om den. Det var också roligt att skriva små hälsningar i böckerna, att få det att kännas personlig.

Sen måste jag säga att själva bokmässan var ett himmelskt paradis för oss som är boknördar. Jag hittade det ena guldkornet efter det andra och hörde en oerhört intressant föreläsning där jag fick endel tips och idéer till kommande bokprojekt. Helt otroligt att jag inte varit här förut. Men nu är isen bruten och jag kommer absolut att åka hit fler gånger.

Och till er som inte varit här. Tveka inte. Åk och njut av det fria ord, i skrift och bild som vi alla får ta del av, tack vare vår demokrati.

Då har vi träffats IRL.

Min förläggare och jag. Det kändes inte såkonstigt och hon var ungefär som jag tänkt mig efter alla telefonsamtal och allt mejlande. De andra författarna Malin och Anna var urgulliga och gjorde sitt bästa för att jag skulle känna mig som en i gänget. Det lyckades de bra med. Tack för en rolig och lärorik kväll.

Christin S Salander och jag.

Boken släpps ida’.

Visitkort kan va bra att ha!

Igår kom de från tryckeriet och låg så fint i brevlådan och väntade när jag kom hem. Väskan är packad och jag är redo för bokmässan. I morgon får jag äntligen träffa min förläggare Christin S Salander för första gången. Vi har ju dock haft flitig mail och telefonkontakt sedan i Mars så hon känns ju inte som en främling direkt. Men det är ändå skillnad IRL 😉

Snart bokmässa i Göteborg = snart boksläpp på min bok. Torsdag den 24 september händer det.

Det ska bli så spännande. På fredagen kommer jag att träffa endel av förlagets andra författare, samt förbereda för lördagen. Pärlans monter är A04:40 kom gärna dit. Vill ni köpa min bok med en personlig hälsning ja då är det lördagen den 26:e som gäller.

Varmt välkommen! Vi ses 😉

Ja det är ett spännande äventyr det här!

Förra veckan blev jag intervjuad av Linköpings – Posten. Som ovant intervjuoffer var iallafall jag osäker på hur artikeln skulle bli. Sa jag rätt saker? Förstod Journalisten vad jag menade? Hur tolkade hon det jag sa? Och inte minst, ve och fasa: Hur blev fotot? Tänk om jag hade matrester mellan tänderna som syntes såhär efter lunch? Höll jag boken rätt eller skulle den va högre upp, längre ner, kanske mer åt höger eller vänster?

Ja det var en jungel av frågor i mitt huvud.

Såhär i efterhand är jag nöjd med resultatet. Både med innehållet och med bilden. Fast det är klart, förlagets Pärlans namn, är inte med vilket är synd, då jag är rätt övertygad om att jag nämnde det under intervjun. Jag får bättra mig. I nästa intervju får jag se till att det säkert kommer med. Jag får nära det i var och varannan mening. 😊

Om ni, mina medievana läsare, upptäcker andra missar eller vill att jag går djupare in i något ämne, är det bara att berätta det. Det är så man lär sig och blir bättre i olika medier.

Magiskt och overkligt att klippa upp den bruna kartongen och försiktigt lyfta ut det första exemplaret av min bok. Att öppna pärmarna och höra det där välbekanta knastret som blir när pärmen öppnas helt och är ny och obruten. Att låta fingrarna bläddra bland bladen och se de olika stilarna och typsnitten svepa förbi mina ögon. En magisk och obeskrivlig känsla.

Förundran över att det hänger samman. Från utsidan till dedikation, innehållsförteckning, kartan, den första meningen, allt där emellan, till det sista ordet och tillbaka till utsidan igen. Hur mina ögon kan se och uppfatta den röda tråden i ett ögonblick. Hur den repas upp under berättelsens gång men knyts samman vart efter så att inga lösa trådar finns kvar då historien nått sitt slut.

Men trotts att den här resan med att skriva den här boken pricis har avslutats, så är det som för min huvudpersonen, Rana, bara början för mina författare kvistar…

En bild på bokens fram och baksida som den ser ut utan baksidestext med mera.

Här kommer omslaget som Morten Ravenbö Sätren har gjort (förutom det gyllne trädet på boken som jag har tecknat). Som ni ser är han en fantastisk grafisk designer som jag verkligen har uppskattat att samarbeta med. Morten läste boken innan han illustrerade fram -och baksidan och han fångade verkligen bokens andemening.

Det är ganska många detaljer som finns inbäddade i fram- och baksidan som man först förstår när man har läst en bit av boken. Själv älskar jag böcker där allt inte är uppenbart från början utan där bokens detaljer blir som en hemlighet mellan författaren och läsaren. Det visuella och det skrivna bildar en helhet utan att det kommer överdrivna förklaringar. Långsamt kommer olika lager fram och jag som läsare börjar tänka ut egna scenarior för hur det ska sluta. För när en bok är som bäst är ingenting självklart och nya tvistar och vändningar kommer när jag minst anar det 😄

Och till er bilintresserade:                                                       – Ser ni vilken modell bilen på framsidan av Tidsboken är?