EN LÄSUPPLEVELSE UTÖVER DET VANLIGA!
Ungdomsromanen ”Tidsboken” är Mia Zetterlunds författardebut och redan i titeln och omslagsbilden signaleras att läsaren kan förvänta sig en läsupplevelse utöver det vanliga. Ordet ”tidsbok” går inte att hitta i Svenska Akademiens ordbok och det går inte att avgöra könet på de människor som möter läsaren på pärmens fram- respektive baksida. Båda ansiktena utstrålar öppenhet, nyfikenhet och glädje, men inte könstillhörighet. Den ena har långt svart hår och den andra kortklippt mörkt och båda har kraftigt markerade ögonbryn och vackert bruna ögon – de är helt enkelt intressanta individer.
Och det visar sig när man tränger in i Mia Zetterlunds berättade värld att omslagstecknaren Morten Ravnbö Sätren har fångat in dess väsen. En av berättelsens styrkor är att det individuella och allmängiltiga står över kön.
Boken inleds med en kort prolog vars rubrik ”Vid mina vingar!” slungar in läsaren i änglarnas universum och man blir varse att det finns en Skyddsängelskola, som änglar kan önska att få tillträde till. Ängeln Rana från Yttre Sefären, bokens huvudperson och jagberättare, har just blivit besökt av ängeln Nattanel som kungjort att Rana har fått en hett önskad en studieplats på Skyddsängelskolan. Och Rana skriver och utropar likt en vilken ung människa som helst i dag: ”Så sjukt coolt! Helt otroligt alltså!”.
Om änglar uttrycker sig så här eller mer högstämt som i andra partier av berättelsen är bortom kunskap men det är en del av Zetterlunds styrka att hon låter Rana använda all möjliga sorters språk såväl när Rana befinner sig bland de himmelska härskorna som när Rana i en ung pojkes gestalt pryar som skyddsängel på en högstadieskola i en svensk småstad. Och för trovärdighetens skull nedstiger Rana till jorden i gestalt av amerikansk utbyteselev.
Allt berättas i korta avsnitt, antingen som anteckningar i Tidsboken eller som chatt med Tidsboken, som alltså både är en dagbok och en samtalspartner – om man vill en metafor för kommunikativ bön. I de partier som utspelas på jorden har Tidsboken omvandlats till en supersmart Smartphone – så det rapporterande jagberättandet kan fortsätta som sms och messing. Zetterlunds berättartekniska lösningar imponerar, liksom förmågan att ge alla aktörer i boken eget språk, en egen röst.
Den läsare som söker spänning hittar den i mötet mellan goda och onda krafter både i gestalt av ondskefulla väsen och översittare. Den som vill ha humor hittar sitt, den som vill ta ställning till mobbning och förbön får sitt och den som vill möta de himmelska härskorna i all deras glans får sitt lystmäte. Möten med det gudomliga och med anden iscensätts i symboliska akrobatiska flyguppvisningar, fantastisk sång och strålande fäktningsscener.
Slutkapitlet gör att man kan hoppas på en fortsättning med Rana som fullfjädrad skyddsängel. Hoppas att även den bjuder på överraskande läsupplevelse.
Kristin Hallberg
