Yippi ett nytt bokkontrakt!

_20161003_194400

 

Äntligen kan jag avslöja att det växt ut ännu en kvist på Miasförfattarkvistar. Min gren på det stora världsträdet har vuxit en årsring. Idag är det exakt ett år sedan min bokfest och det är en dag som jag alltid kommer att  och bära med en varm känsla i hjärtat. Så sjukt nervös jag var den dagen, men ni som kom stillade min oro över förväntan.

Därför passar det extra bra att just denna dag berätta om min nya bok 😊 Det är inte en uppföljare på Tidsboken, även om jag jobbar på att skapa en sådan. Denna gång är det en barnbok om varför vi firar påsk. ”Jamen det vet jag ju redan” kanske du tänker. ”Så bra,” säger jag då, ”men varför?” Gräv djupare i frågan precis som en fem, sex åring skulle ha gjort. I boken följer vi dessa varför frågor och ser vart de leder oss. För ett svar leder oftast till just ett nytt varför då!

Det känns fantastiskt att jag om ca ett halvår kommer få hålla den färdiga boken i min hand. Jag är så tacksam över att jag får chansen med ytterligare ett manus på Pärlans förlag. Så be gärna och håll tummarna för att boken blir riktigt bra i sin utformning. Att själva historien är bra det vet jag redan med tanke på vad olika testläsare i olika åldrar har berättat till mig. Men det är klart, ni kanske kommer resonera på ett helt nytt sätt, vilket jag gärna vill lyssna till i sådana fall.

 

Bokmässan 2016

_20160923_224024

Ja då var det över för den här gången, så trött men så nöjd. Har varit på bokmässan hela fredagen. Mestadels i Pärlans monter och pratandes Tidsboken och andra böcker med olika människor. Människor kommer verkligen till bokmässan av olika anledningar men det är härligt att kärleken till böcker kan förena.

Fast visst fick jag några underbara timmar att strosa runt ostört också. Den här gången hade jag noggrant prickat för vart jag skulle gå. Underbart nog fick jag tag på två böcker av Don Rosa. Men det jag ser mest fram emot att läsa är: Trädens hemliga liv. Har väntat på den boken enda sedan jag hörde författaren berätta om den på Skavlan.

_20160923_203857

När mässan stängde slöt min familj upp och vi gick ut och åt med tre förlagskollegor och Pärlans förläggare. Att skriva böcker är ett ensamt arbete och det är skönt att träffa andra författare och dela med sig av tips och idéer, tankar och funderingar kring hur det är att skriva.

IMG_20160923_225140

Så nu tar jag, trött men nöjd femmans spårvagn 🚊 hem till husvagnen Holly och en god natts sömn. För imorgon stundar Liseberg för familjen Zetterlund.

 

Bokmässan!

Då var det snart dax för bokmässan igen. Och den här gången följer resten av familjen med till Göteborg. De andra är nog mer intresserade av att hitta nya pokémon och att gå på Liseberg än att hänga i Pärlans monter på bokmässan 😉 Själv har jag dock svårt att tänka mig att en karusell eller berg och dal slår bokmässan, men man tänker kanske olika om det när man är 8 respektive 39 år, och det har jag full förståelse för 😊

När det gällde mitt nya manus till tävlingen så gissar jag att det, varken kom etta, tvåa eller trea då jag inte har hört något från förlaget. Vilken miss för dem att de inte fattat att det är en blivande klassiker jag skickat till dem. Efter bokmässan ska jag skicka in manuset till en mängd olika förlag så får vi se om någon nappar. Det brukar ta några månader innan man får svar så i början av januari bör jag fått svar.

Fast om vi nu är inne på bekännelser så kan jag avslöja att jag har flera manus i omlopp. Men om och när någon nappar på dem det vet man aldrig. Det jag däremot vet är, att om jag inte har några krokar ute, så kan ingen någonsin nappa.

Hoppas vi ses på mässan. Jag är i Pärlans monter A04:40 på fredagen. Ni som läst Tidsboken får gärna berätta om bokens styrkor och svagheter när jag är där på fredagen. Eller köpa några ex med en dedikation i. Och ni som ännu inte läst boken… Vad väntar ni på?

P.S. Har vi tur finns det kanske några ovanliga pokémon i Pärlans monter, för jag har hört att det finns en del monster på mässområdet.

_20160916_103330

 

Testläsarnas hyllning!

Redigerar fem upplagor från mina testläsare!

Redigerar fem upplagor från mina testläsare!

Vilka fantastiska människor, stora som små, som har testläst mitt hemliga manus.

Det är med skräckblandad förtjusning jag tar del av deras komentarer. En del fokuserar på stavningen (som jag som dyslektiker gärna tar emot i just detta sammanhang) andra på spänningen eller avsaknaden av den. Någon upptäcker att en karaktär har händerna i fickorna fast den i nästa mening håller någon i handen osv.

Själv känner jag mig bara otroligt tacksam för all kritik. Den här historien blir sååååå bra. Och har varit jätte roligt att jobba med. Åh vad jag önskar att den ska nå enda fram i tävlingen. Om inte annat för att berätelsen är en verklig godbit i den choklad ask, med praliner som jag vill ge er läsare att njuta av!

_20160711_102900

 

 

Ett tävlings manus!

Att våga drömma igen!

Nu har jag skrivit ett manus till en tävling. Det är hård och stor konkurens så jag vet att chansen är liten. Men den finns där. Sannorlikheten är i alla fall större än om jag inte skickat in manuset. För säkerhets skull har jag provat det på målgruppen med gott resultat. Barnen och föräldrarna tror alla att den har en chans. Ett av barnen sa att den här sagan var lika bra som Bröderna Lejonhjärta.
Gissa om det omdömet värmde.

Det här förlaget söker annorlunda berättelser med nytänkande.
Hum. Undrar bara om jag kanske har för mycket nytänkande. Den här berättelsen är så långt ifrån traditionell man kan komma. Det är varken en deckare eller en ängel saga. Det är en berättelse som jag burit länge. Säkert i 30 år, även om den förändrats med tiden. I vilket fall var det dax att den blev nerskriven i sin egen form. Karaktärerna stod liksom och skrek och viftande inne i mitt huvud så att jag inte skulle ha en chans att nonchalera dem längre. Jag var helt enkelt tvungen att berätta deras osannolika historia 😊 😄 😉

Men nu kan jag lämna dem åt sitt öde och gå vidare till andra spännande äventyr som tidsböcker och sånt.
Och vinner mitt manus  inte tävlingen…

Ja då skickar jag in den till något annat förlag istället. ”Och hoppas att lyckan ler mot mitt björnansikte…” som de så träffade säger i filmen Paddington.

Koncept art för hemligt manus

Koncept art för hemligt manus

 

 

En fortsättning på Tidsboken?

”Jag skulle kunna läsa hur mycket som helst om den där ängeln. Blir det någon fortsättning på Tidsboken?”

Det citatet har jag haft glädjen att höra många gånger under det här året. Som ni förstår är det underbart att det inte bara är jag som gillar Rana, utan att ni läsare också har rellaterat till ”min” ängel som nu också blivit er ängel. Era synpunkter och funderingar är ytterst värdefulla.

Därför är det roligt att kunna avslöja att intrigen nästan är klar för en del två. Den behöver bara finslipas lite. Och, skrivas ner, läsas och justeras en fyra fem gånger samt att förlaget vill ge ut den. 😊

Så med jordisk tidräkning kommer det ta ett tag med andra ord. Men oroa er inte.
Jag har en lååång semester att skriva på. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Så en skön och god sommar önskar jag er alla!

Semester#bokdrömmar

Semester#bokdrömmar

 

 

Författarbesök 😊

_20160503_184218

I dag pratade jag om mitt författarskap på Lambohovsbiblioteket för två skolklasser. Det är härligt att se när de nickar och känner igen sig när jag pratar om hur tufft och svårt det kan vara att gå i skolan med dyslexi. Men också hur andra människor, som inte har kunskap om vad det innebär, säger dumheter i sin okunskap.

Men jag berättar också om hur fantastiska lärare på olika sätt försökt att hjälpa. Och hur dyslexin hjälper och övervinns i mitt skrivande.

Jag läser såklart ur min bok. Men det viktigaste som jag vill förmedla till eleverna är framtidstro och hopp om att deras drömmar också kan gå i uppfyllelse. Om de tror och kämpar för dem.

 

Recenssion från tidningen junia

Yes äntligen kom recenssionen om Tidsboken från tidningen Junia.

”Författaren har stor skrivar glädje och låter fantasin flöda. Här finns inga jordiska begränsningar eller hinder. Vem önskar inte att Livets Träd fanns här på jorden med sina helande blad mot alla sjukdomar.

Klicka på bilden nedan för att läsa. Men det är bäst att utfärda en spoiler varning då endel avslöjas om du ännu inte hunnit läsa min bok 😊 😇 👼

_20160418_154512

 

 

Att skriva för någon som är blind

På kvällarna läser jag godnatt bok för mina barn. Just nu håller jag och dottern på med den fjärde boken av Laura Ingalls Wilder, Vid Silversjöns strand. Böckerna skiljer sig vida från den klassiska tv-serien Lilla Huset på prärien men samma slags varma ton, finns ändå i dem båda.

Det är i denna bok som vi först får höra att Mary har blivit blind pga scharlakansfeber. Hennes blåklintsblå ögon kan inte lägre se det vackra runt omkring henne. Därför får Laura vara hennes ögon. Genom hela berättelsen får vi läsare ta dela av Lauras underbara naturskildringar som förklarar präriens vildhet och storslagenhet. Men vi får också ta del av förvånade ansiktsuttryck, tyger och håruppsättningar, djur och farliga män. Alltsammans beskrivet utan att det bli tråkigt eller förmycket. Och det slår mig, ju mer jag läser för dottern, att en stor del av det som gör dessa böcker till klassiker, är just dessa levande beskrivningar. Laura ägnade år åt att vara Marys ögon. Hon fick finslipa sitt sätt att berätta och förklara så att det blev trovärdigt. Vid ett tillfälle i boken tycker inte Mary om hur Laura beskriver att en indian rider in i solnedgången och protesterar. Laura förklarar på ett annat sätt, men Mary kan omöjligt känna samma sak som det Laura kände inför det hon bevittnade. Här får vi läsare uppleva Lauras frustration över att en sak som beskrivs, ändå kan uppfattas olika av mottagaren.

För mig som författare är det en ständigt pågående process att beskriva min omvärld. Speciellt vid de tillfällen när jag beskriver sådant som har varit. Jag vill ju att de som levde då ska känna att det är trovärdigt.  Eller om jag tar med läsaren in i en fantasivärld. Det får aldrig kännas skakigt och ostadigt. Förmodligen är det bra att tänka som Laura. Att det jag berättar gör jag för någon som inte kan se. Därför behöver jag vara extra noggrann så att personen känner att den kan lita på det jag beskriver. Det jag berättar finns där för att det driver berättelsen framåt. Gör den vackrare och ger en skön läsupplevelse. Att skriva för någon som är ”blind” är att ge nya ögon och perspektiv till läsaren.

._20160206_135605

Dator på övertid – min bästa julklapp 🎁

Den bästa julklappen!

Den bästa julklappen här är den!!!

Efter att tåligt, i nio år, skrivit på en söt röd liten Lenovo med tio tums skärm, är det äntligen dax för ett inköp. 🎁

Killen i data affären blev de ytterst förvåna då han berättade att en dator, i genomsnitt, beräknas hålla i tre år. Så vi kan verkligen säga att min dator levde på övertid (förmodligen var det därför som den var så trög och seg nu på slutet 😉). Fast när jag berättade att jag inte skulle ha den till att ladda ner saker i, exempelvis spel, filmer och sånt där, utan bara ha den att skriva på och kolla mejl, kunde jag tydligt se att han tyckte att jag var ett ufo.

”Det förklarar varför din Lenovo hållit så länge ”, muttrade han.

Som jag har längtat efter en ny dator. Och nu är nya Lenovo här!
Nästa bok skrivs på ett tangentbord med skålade knappar, bra stöd för handlederna och med en mus som är formad efter att passa en människohand. Visserligen blev det en bärbar även denna gång så att jag kan ta med mig den och skriva var jag vill. Men den är nu kopolad till en ny skärm och ett nytt tangentbord på min skrivarplats.

Åh det riktigt kliar i fingrarna att få sitta och rytmiskt trycka på dessa tangenter. Att få dyka in i fantasin och skapa nya berättelser som speglar vår egen värld och gör vår vardag lite ljusare.

Och med detta önskar jag er alla:

En riktigt God Jul 🎄

_20151220_103842

 

Continue reading