Funderingar på recentionen!

_20151120_090120

Efter att ha läst recensionen från tidningen Dagen känns det alldeles varmt i hjärtat. Vist, jag själv har alltid trott på och gillat min bokidé, men skulle andra göra det?

Trotts allt skrev jag boken utifrån principen att det här var något jag saknade och själv ville läsa. Troligen finns det kanske andra som också skulle vilja läsa något sånt här. Men man kan ju aldrig vara säker.

Ni läsare har varit fantastiska i att uppmuntra mig när ni har gett mig komentarer om boken. Härom veckan fick jag ett mail från en trettonåring som jag inte har någon anknytning till. Hon gjorde min dag när hon berättade att hon inte kunnat sluta läsa berättelsen och nu tänkte läsa om den och använda i en skoluppgift.  Hon tyckte att bokens största styrkor var att den tog upp existentiella frågor på ett bra sätt, och att det gjorde boken mer verklighetstrogen.

Dagen är en professionell dagstidning. De hade kunnat såga mig längs med fotknölarna. Vilken lättnad att recensenten gillade min Tidsbok och Morten fantastiska omslag!

P.s. Ranas ögon är lejon guldbruna och Randys ögon är blå 😇 men i allt annat stämmer recensionen.

 

Tidningen Dagens fantastiskt fina recension!

EN LÄSUPPLEVELSE UTÖVER DET VANLIGA! 

Ungdomsromanen ”Tids­boken” är Mia Zetterlunds författardebut och redan i titeln och omslagsbilden signaleras att läsaren kan förvänta sig en läsupplevelse utöver det vanliga. Ordet ”tidsbok” går inte att hitta i Svenska Akademiens ordbok och det går inte att avgöra könet på de människor som möter läsaren på pärmens fram- respektive baksida. Båda ansiktena utstrålar öppenhet, nyfikenhet och glädje, men inte könstillhörighet. Den ena har långt svart hår och den andra kortklippt mörkt och båda har kraftigt markerade ögonbryn och vackert bruna ögon – de är helt enkelt intressanta individer.

Och det visar sig när man tränger in i Mia Zetterlunds berättade värld att omslagstecknaren Morten Ravnbö Sätren har fångat in dess väsen. En av berättelsens styrkor är att det individuella och allmängiltiga står över kön.

Boken inleds med en kort prolog vars rubrik ”Vid mina vingar!” slungar in läsaren i änglarnas universum och man blir varse att det finns en Skyddsängelskola, som änglar kan önska att få tillträde till. Ängeln Rana från Yttre Sefären, bokens huvudperson och jagberättare, har just blivit besökt av ängeln Nattanel som kungjort att Rana har fått en hett önskad en studieplats på Skyddsängel­skolan. Och Rana skriver och utropar likt en vilken ung människa som helst i dag: ”Så sjukt coolt! Helt otroligt alltså!”.

Om änglar uttrycker sig så här eller mer högstämt som i andra partier av berättelsen är bortom kunskap men det är en del av Zetterlunds styrka att hon låter Rana använda all möjliga sorters språk såväl när Rana befinner sig bland de himmelska härskorna som när Rana i en ung pojkes gestalt pryar som skyddsängel på en högstadieskola i en svensk småstad. Och för trovärdighetens skull nedstiger Rana till jorden i gestalt av amerikansk utbyteselev.

Allt berättas i korta avsnitt, antingen som anteckningar i Tidsboken eller som chatt med Tidsboken, som alltså både är en dagbok och en samtalspartner – om man vill en metafor för kommunikativ bön. I de partier som utspelas på jorden har Tidsboken omvandlats till en supersmart Smartphone – så det rapporterande jagberättandet kan fortsätta som sms och messing. Zetterlunds berättartekniska lösningar imponerar, liksom förmågan att ge alla aktörer i boken eget språk, en egen röst.

Den läsare som söker spänning hittar den i mötet mellan goda och onda krafter både i gestalt av ondskefulla väsen och översittare. Den som vill ha humor hittar sitt, den som vill ta ställning till mobbning och förbön får sitt och den som vill möta de himmelska härskorna i all deras glans får sitt lystmäte. Möten med det gudomliga och med anden iscensätts i symboliska akrobatiska flyguppvisningar, fantastisk sång och strålande fäktningsscener.

Slutkapitlet gör att man kan hoppas på en fortsättning med Rana som fullfjädrad skyddsängel. Hoppas att även den bjuder på överraskande läsupplevelse.

Kristin Hallberg

64474.jpg

 

Det tryckta ordets frihet!

En dag med andra östgöta författare på Akademibokhandeln.

Vilka roliga och givande samtal det blev både med de andra författarna, den schysta personalen och er läsare/blivande läsare. Både prat om skrivandet och om boken men också djupt samtal om livets svåra saker. Böckerna tog slut så Akademibokhandeln tog in ett gäng nya från mig. Både i staden och ut till Ikano 😊 jag känner mig omvälvd och tacksam.

I spåren efter attackerna i Paris får det mig att verkligen känna stolthet över att så olika författare och böcker får möjligheten att komma fram i Sverige. Vi måste ta vara på de tillfällen som ges oss och vara stolta över den demokrati vi varit med om att skapa. Pennan har alltid varit skarpare än svärdet.

Här nedan är några bilder från dagen.

_20151114_212202

_20151114_212038

 

 

Lördag 14 November

_20151108_233045

Sååååå roligt!

Jag och några andra östgöta författare kommer att vara på akademibokhandeln inne i stan, den med cafét i entrén. Det ser jag verkligen fram emot. Inte minst för att det ska bli roligt att träffa de andra författarna.

Om ni inte har något annat för er kom förbi och mingla lite. Gå en tipspromenad i butiken med finna priser 😊

Ni som har läst min blogg eller bok har en viss fördel. Ni kommer att klara frågan som handlar om Tidsboken galant. Håller tummarna för att någon av er vinner tipspromenaden.

Hoppas att vi ses!

MiA 💖

Vad brinner du över?

_20151030_132129

Hur har du hunnit skriva en bok med man och barn och jobb?

När någon frågar så, och det händer rätt ofta nu mera, så får det mig alltid att undra vad de själva brinner för?
Jag är övertygad om att vi alla har någonting kreativt som vi inte vill vara utan i vårat liv.

För endel är sport livsnödvändigt. Antingen som utövare eller inbitet fan’s. Någon älskar att sy eller pyssla, andra måste träna, eller längtar till sitt jobb där deras kreativitet får blomma. Vissa lagar mat eller bakar, ja alla har vi något som vi mår bra av och som därför är extra viktigt. (Nu nämde jag inte familj, eftersom ens familj inte är en kreativ hobbyn, utan snarare alltid en del av äns liv som förhoppningsvis får än att må bra.)

För mig är skrivandet just så viktigt. Det har det alltid varit. Det var inte så att jag plötslig en dag vaknade med en fantastisk bok idé och beslöt att börja skriva. Nej, berättelserna har alltid funnits där. Och jag har alltid haft några på gång.

För mig var det stora att lägga ner och trycka undan alla andra berättelser och bestämma mig för att bara jobba på Tidsboken. Tills den blev färdig. Det har tagit år men nu är den berättelsen slut och jag är redo att ta upp, och börja jobba med någon av de gamla, lite tyngre berättelserna 😉

De stora författarmästarna!

Här med frånsäger jag mig allt anspråk på att veta hur det går till i himmelen och hur änglar är.

– Har du haft övernaturliga upplevelser eller själv träffat änglar? Grattis i sådana fall.

Men när det gäller Tidsboken och karaktärerna i den gör jag inget anspråk på att veta någonting. Jag kan bara hänvisa till de stora mästarna. John Bunyan, författaren till ”Kristens resa” beskriver sin bok som en dröm. Och C. S. Lewis beskrev sina ”Narnia böcker” som en allegori. Det betyder att du kan läsa berättelsen som en spännande saga eller se ett djupare budskap i texten.

Tidsboken är således en dröm om en dröm, en fantasi och allegori. Jag har inte varit i himmelen och först när jag är död kommer jag få veta hur det är där. Men fantisera om vad som kommer att hända är vi alla fria att göra 😇

 

Kristens och Kristinas resa av John Bunyan.

Kristens och Kristinas resa av John Bunyan.

 

Att göra skillnad för någon!

 

I Nyhetstidningen på lätt svenska…

😊

😊

… är jag, och fyra andra författare med dyslexi, med i dagens artikel.

😊

😊

Tidningen vill uppmuntra ungdomar och andra som har svårt för svårare texter i det vanliga nyhetsflödet, att ändå ta till sig det som händer. Med inlägget om dyslexi vill de belysa att det är möjligt att komma över sina svårigheter. Att inte ge upp de drömmar vi bär på.

Jag tycker att min del av artikeln blev riktigt bra.

Jag tycker att min del av artikeln blev riktigt bra.

Det här är något som jag självklart håller med om. För mig hade en sådan här artikel betytt oerhört mycket när jag själv slogs mot bokstäverna och siffrorna i grundskolan. Bara att veta att andra kämpat samma kamp och vunnit hade gjort skillnad för mig. Kanske kan min del i artikeln betyda just den skillnaden för någon. 😇

 

Recention av en äldre dam!

Det bästa omdöme jag som författare och Tidsboken, skulle kunna få. 😊 Och så tror man sig ha skrivit en ungdomsbok. Ha,ha. 

Jag säger som jag alltid har sagt. Fantasy har ingen ålder. Om man gillar en bra historia så gör man det oavsätt ålder 😇 som min vän bevisar med sin text här nedan.

Hej Mia!

Tack för i söndags! Har läst de första kapitlen nu och vet: den här boken kommer jag att älska.

Jag har alltid haft fantasi som hjälpt mig under många av livets prövningar! Samtidigt har du knutit in bibeltexter: glödande kolet, kampen mot demoner… Jag tycker mycket om den och fortsätter läsa med spänning!

Var det en ungdomsbok?? Passar även en 80 åring! Stor kram och verkligen lycka till med försäljningen! Man kommer nog tydligt att höra vilka som saknar fantasi, dom kommer inte att gilla den. Stackars människor! Kram

Bilen på framsidan av boken som änglarna åker i.

Bilen på framsidan av boken som änglarna åker i.

 

Bokfesten!

Bokfesten

Bokfesten

 

 Oj vilken grej det blev! Jag är så trött men så lycklig 😊

Varför får jag blommor och paket? Så omvälvande. Jag går igenom alltsammans här hemma i lugn och ro. Det känns så overkligt. Bara detta att så många människor från så olika delar av mitt liv samlats under samma tak på samma gång. Jag kan nästan luras att tro att jag fyllt år och har 50års fest en sådär 11 år förtidigt.

Tänk att jag har så många fina vänner. Barndomsvänner, jobbkollegor, vänner från förr och vänner från nu och så ni där emellan. Kyrkvanna från högt och lågt och ej Kyrkvana utan profana. Familj, släktingar och bekanta och så ni som jag inte känner men som bara var nyfikna på boken.

Ett stort TACK till er alla!

Nu sitter jag i skrivar tornet och känner mig omvälvd av all er kärlek. Men också lite nervös inför vad ni kommer att tycka om Tidsboken när ni har läst den. Kommer ni gilla den eller döma ut den? Vad var roligt och sorgset spännande och läskigt. Vad väckte boken för funderingar hos er om himmelen och om änglar? Vad tyckte ni om karaktärerna Rana, Dany, Mori, Erik Pirkoel, Nadin och Nattanel?

Det ska i sanning bli spännande att höra.

Ett blomsterhav av omvälvande gåvor.

Ett blomsterhav av omvälvande gåvor.

 

Corren artikel!

_20151001_070514

Jag måste säga att den blev riktigt bra tillslut. Fotografen tog många bilder både inne, under intervjun, men också ute. De han valde var fina. Artikeln fångar essensen, det viktigaste, som jag ville få med.

Men det är spännande att notera att varken Correns eller Linköpings-Postens reporter ställde en enda fråga om mitt ursprung. Inte för att jag beklagar mig över det, tvärtom, men det får mig ändå att fundera på varför?

I alla andra sammanhang som jag kommer ihåg, har det nästan varit den första fråga jag fått. ”Var kommer du ifrån ursprungligen?”

Men nu var inte syftet att berätta en historia om en adopterad tjej. Och kanske var det därför de inte nämde något? Kanske tyckte de att den biten riskerade att ta över och att det helt enkelt inte var syftet med artikeln? Eller också tyckte de kanske inte att frågan var relevant överhuvudtaget? Det är jag den första att hålla med om i så fall, men det är lik väl spännande att spekulera i hur det förhåller sig.