Plommonträds psalmen

”Hur känns det när över 300 personer sjunger äns text i Linköpings domkyrka?”

Frågan ställdes till mig pricis efter att det hade hänt och svaret är att det kändes så överväldigande coolt, roligt, fantastiskt och spännande att jag inte kunde uttrycka det och svara på frågan just när den ställdes. Men mest av allt är jag tacksam.

Tacksam för att Anna och Fredrik Östergren gillade texten och skapade musiken. Tacksam för att den fick framföras under Synodalmötet i Domkyrkan med sin mäktiga akustik. Tacksam för att Plommonträds psalmen sjöngs i dag i Ansgarskyrkan, Gottfridsbergs församling. Och inte minst tacksam för att den mottagits så bra av er som sjungit och hört den.

Biskop Martin Modéus frågade mig om hur texten till psalmen, som inspirerats av hans Herdabrev till alla församlingar i Linköpings stift, kom till och om det tog lång tid.
Och jag kan bara svara att för mig betyder träd mycket. Det har det alltid gjort. Jag gillar verkligen tanken att Jesus är stammen och att vi alla människor är olika grenar (kvistar) på det stora livsträdet. Därför kom refrängen på några minuter när jag började fundera djupare på vad biskop Martin skriver om plommonträdet. Det var som om texten hade legat och väntat inombords och bara väntat på att jag skulle plocka fram den. För så här är det när kyrkan och församlingen fungerar som bäst.

Här växer plommon, här växer liv,
kom med i glädje i vardags kiv.
Här ryms var tanke, här ryms vart skott,
ditt kall din gåva i stort och smått.

Övriga två verser tog cirka två veckor att fila på lite nu och då. Men när Fredrik och Annas musik kom med i bilden behövde texten såklart skulpteras om på sina ställen.
Min förhoppning är att plommonträds psalmen ska bli till rik glädje för församlingar och människor. Den är så trallvänlig och Glad att det är svårt att sluta nynna på den.

☺☺☺

Please follow and like us:
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Facebooktwittergoogle_pluslinkedinrssyoutube
This entry was posted on 10 september, 2017. Bookmark the permalink.